I söndags hände det som inte ska hända. I samband med en rätt intensiv träningsmatch högg det till i min högra ljumske. Det gör fortfarande ont och rörligheten är lite begränsad. Det ska dock inte hindra mig från att träna som ett djur även denna min 19:e vecka av mitt långa program. Tyvärr kombineras denna träningsvecka med extremt mycket jobb så smart planering får bli ledordet.
Söndagens träning bjöd på ett bakslag i form av en utsträckt ljumske, det gör ont som fan men ska inte få hindra mig även om ren löpträning kan bli svårt åtminstone i början av veckan. Så fokus får rimligtvis läggas på mer stillastående träningsmoment framförallt skotträning.
Det gick bra att genomföra tisdagens basketträning även om den onda ljumsken gjorde sig påmind och hindrade mig vid ett par tillfällen. Dessutom lyckades jag ovanpå allt elände dra till min axel så nu är jag skadad både upptill och nedtill...
Men träning handlar ju om att gå igenom "this much pain to gain this much sucess" och ja det är jag beredd att göra.
Summa träningstid: 99 timmar
Jag är en 35 åring som i 10 års tid har hållit på med basket. Jag har inte en bakgrund som basketspelare utan har sysslat raka motsatsen nämligen racingpaddling... Ni har säkert alla hört talas om att det tar 10000 timmar att utveckla någon form av professionalism kring något. Så jag har skapat den här bloggen som ett sätt att säga "lets test it then" Här kommer jag att skriva av mig, reflektera och följa upp mina egna målsättningar. Följ mig på vägen, kommentera gärna, peppa mig, tipsa mig.
onsdag 10 september 2014
måndag 1 september 2014
Konsten att våga
Söndagen bjöd på veckans och säsongens tredje basketträning. Denna gång i en för mig helt ny hall där ljuset var begränsat och siktet blev lidande. Inte en enda poäng blev det på de tre matcherna jag spelade. Men framförallt märkte jag att jag valde att vara passiv istället för att ta initiativ. Jag vågade inte dribbla bollen och attackera utan valde att bara leverera enkla passningar.
Frågan är hur man lär sig att våga? Personligen tror jag det handlar om en kombination av teknik, fysik och inställning. Säkerheten tekniskt och fysiskt innebär att självförtroendet kommer och därmed också modet. Förhoppningsvis kommer resultaten frågan är bara när...
Idag började månad fem av mitt träningsprogram visst har det hänt saker på vägen, jag har framförallt blivit säkrare i bollbehandlingen men det är fortfarande alldeles för mycket som återstår att jobba med. Framförallt måste jag jobba med min fysik och bli mer mentalt stabil.
Jag bestämde mig igår för att ägna den här veckan åt att testa mina egna gränser genom att helt enkelt öka träningsdosen. Jag ska börja varje dag med 30-45 minuters löpning utöver den dagliga timmes basketträning som jag ägnar mig åt. I samband med detta har jag också valt att inkludera all styrke-och löpträning som jag har ägnat mig åt sedan det här programmet började eftersom syftet med träningarna har varit just att förbättra basketspelandet. Det resulterade i en rejäl ökning av den totala träningsvolymen på ett sådant sätt att det kanske trots allt finns en realistisk chans att klara det här målet.
Träningstid: 90 minuter
Summa träningstid: 93 timmar och 20 minuter
Frågan är hur man lär sig att våga? Personligen tror jag det handlar om en kombination av teknik, fysik och inställning. Säkerheten tekniskt och fysiskt innebär att självförtroendet kommer och därmed också modet. Förhoppningsvis kommer resultaten frågan är bara när...
Idag började månad fem av mitt träningsprogram visst har det hänt saker på vägen, jag har framförallt blivit säkrare i bollbehandlingen men det är fortfarande alldeles för mycket som återstår att jobba med. Framförallt måste jag jobba med min fysik och bli mer mentalt stabil.
Jag bestämde mig igår för att ägna den här veckan åt att testa mina egna gränser genom att helt enkelt öka träningsdosen. Jag ska börja varje dag med 30-45 minuters löpning utöver den dagliga timmes basketträning som jag ägnar mig åt. I samband med detta har jag också valt att inkludera all styrke-och löpträning som jag har ägnat mig åt sedan det här programmet började eftersom syftet med träningarna har varit just att förbättra basketspelandet. Det resulterade i en rejäl ökning av den totala träningsvolymen på ett sådant sätt att det kanske trots allt finns en realistisk chans att klara det här målet.
Träningstid: 90 minuter
Summa träningstid: 93 timmar och 20 minuter
fredag 29 augusti 2014
Besvikelse kan bytas till hopp
Efter gårdagens rätt bittra inlägg om besvikelsen efter den helt makabra inomhuspremiären kommer här ett inlägg som istället andas lite hopp.
För igår var det nämligen dags för träning nummer två för året och tro det eller ej men det gick mycket, mycket bättre. Okej jag dribblade inte upp mina motståndare på läktaren direkt men jag lyckades faktiskt göra flera poäng och ett antal assist. När jag inte hade bollen tog jag initiativ, rörde mig försökte sätta screens med mera.
Jag tror att mycket av problemen ligger i den fysiska träningen. Jag behöver helt enkelt bli snabbare, starkare och mer explosiv om jag ska kunna bidra i det här spelet.
Kobe Bryant har sagt att han (som precis som jag är född 1978 även om han är tre månader äldre än mig) måste jobba med sin kropp för att kompensera för att han börjar bli äldre. De unga spelarna är atletiska automatiskt men för oss 35+ - are finns det ingenting som heter automatiskt utan vi måste helt enkelt kämpa för att hålla jämna steg och i mitt fall kämpa ännu hårdare för att försöka komma ikapp.
Därför ska jag från och med nästa vecka se till att springa 45 minuter till en timme varje morgon så får vi se om och när det ger effekt. Dessutom ska jag försöka hinna gå till gymmet och lyfta lite vikter också..
Fortsättning följer
Träningstid: 90 minuter
Summa träningstid: 76 timmar och 15 minuter
För igår var det nämligen dags för träning nummer två för året och tro det eller ej men det gick mycket, mycket bättre. Okej jag dribblade inte upp mina motståndare på läktaren direkt men jag lyckades faktiskt göra flera poäng och ett antal assist. När jag inte hade bollen tog jag initiativ, rörde mig försökte sätta screens med mera.
Jag tror att mycket av problemen ligger i den fysiska träningen. Jag behöver helt enkelt bli snabbare, starkare och mer explosiv om jag ska kunna bidra i det här spelet.
Kobe Bryant har sagt att han (som precis som jag är född 1978 även om han är tre månader äldre än mig) måste jobba med sin kropp för att kompensera för att han börjar bli äldre. De unga spelarna är atletiska automatiskt men för oss 35+ - are finns det ingenting som heter automatiskt utan vi måste helt enkelt kämpa för att hålla jämna steg och i mitt fall kämpa ännu hårdare för att försöka komma ikapp.
Därför ska jag från och med nästa vecka se till att springa 45 minuter till en timme varje morgon så får vi se om och när det ger effekt. Dessutom ska jag försöka hinna gå till gymmet och lyfta lite vikter också..
Fortsättning följer
Träningstid: 90 minuter
Summa träningstid: 76 timmar och 15 minuter
torsdag 28 augusti 2014
Besvikelse
Det är tyvärr svårt att beskriva känslan efter årets första inomhus träning i tisdags på något annat sätt. Det fanns något där som ville ut men det ville sig bara inte. 70 minuters träning och inte ett enda poäng eller assist från mig kändes minst sagt eländigt.
Går det att skylla på något?
Säkerligen. Det finns massor av faktorer som inte stämde, jag hade precis ätit, mina skor börjar bli slitna, det var halt på golvet med mera. Men sanningen är betydligt enklare och tyvärr också betydligt tuffare. Jag var inte tillräckligt bra helt enkelt. Eller snarare mina motståndare var snäppet bättre än mig.
Resultatet blev en massa negativa tankar. Har verkligen alla mina snart 80 timmars träning inte resulterat i någonting? Är det lönt att försöka jobba och utvärdera sig själv på det sätt som jag gör när resultaten så tydligt uteblir?
Kanske är det så att jag sätter upp målen för högt, vill för mycket och blir övertänd? Jag tror helt enkelt att jag får lov att lära mig att, för att citera Ganon Baker: "You got to take thousends of steps och failure to gain a small step och sucess" det handlar om att fortsätta att jobba och jobba hårt för att någonstans långt där borta verkligen bli bra på detta.
Men det verkar ta tid...
Träningstid: 70 minuter
Summa träningstid: 74 timmar och 45 minuter
Går det att skylla på något?
Säkerligen. Det finns massor av faktorer som inte stämde, jag hade precis ätit, mina skor börjar bli slitna, det var halt på golvet med mera. Men sanningen är betydligt enklare och tyvärr också betydligt tuffare. Jag var inte tillräckligt bra helt enkelt. Eller snarare mina motståndare var snäppet bättre än mig.
Resultatet blev en massa negativa tankar. Har verkligen alla mina snart 80 timmars träning inte resulterat i någonting? Är det lönt att försöka jobba och utvärdera sig själv på det sätt som jag gör när resultaten så tydligt uteblir?
Kanske är det så att jag sätter upp målen för högt, vill för mycket och blir övertänd? Jag tror helt enkelt att jag får lov att lära mig att, för att citera Ganon Baker: "You got to take thousends of steps och failure to gain a small step och sucess" det handlar om att fortsätta att jobba och jobba hårt för att någonstans långt där borta verkligen bli bra på detta.
Men det verkar ta tid...
Träningstid: 70 minuter
Summa träningstid: 74 timmar och 45 minuter
Etiketter:
10000 timmar,
Basket,
Failure,
Ganon Baker
måndag 25 augusti 2014
"A Scrutty little 6 foot pointguard...that can´t realy jump"
Citatet är från Los Angeles Lakers, tidigare Phoenix Suns pointguard Steve Nash.
Även om Nash är 10 centimeter längre än mig så känner jag igen mig i hans beskrivning.
Jag kommer aldrig att bli en lång basketspelare utan har stannat i växten vid 181 centimeter. Min bakgrund som kanotist har dessutom gjort att min benstyrka och därmed min hoppförmåga har hamnat på undantag.
Min träning har därför inriktat sig på att kompensera mina rent fysiska brister. Och det enklaste sättet att kompensera för längd är genom snabbhet och dribblingar. Fokus har under de här snart fyra månaderna legat på att jobba med tre saker:
Även om Nash är 10 centimeter längre än mig så känner jag igen mig i hans beskrivning.
Jag kommer aldrig att bli en lång basketspelare utan har stannat i växten vid 181 centimeter. Min bakgrund som kanotist har dessutom gjort att min benstyrka och därmed min hoppförmåga har hamnat på undantag.
Min träning har därför inriktat sig på att kompensera mina rent fysiska brister. Och det enklaste sättet att kompensera för längd är genom snabbhet och dribblingar. Fokus har under de här snart fyra månaderna legat på att jobba med tre saker:
- Explosivitet, att snabbt komma upp i hög fart och att komma förbi
- Dribblingar, snabba riktningsförändringar
- Snabba skott från dribbling
Att vara en undersized basketspelare handlar framförallt om att vara intensiv och kreativ. Att jobba hela tiden springa, dribbla, passa, skjuta, cutta till korgen och ständigt försöka åstadkomma något på planen. Samtidigt måste man vara ekonomisk och smart. Stanna upp för att se planen och hitta öppna spelare
Vissa veckor har det känts som att utvecklingskurvan är brant och andra gånger har det snarare känts som jag står still eller till och med gått bakåt. Det är framförallt mentalt väldigt ansträngande att försöka träna så mycket som jag vill. Självklart är det en omöjlig uppgift att träna i 10000 timmar. Ett helt år, 24 timmar om dagen i 365 dagar är 8760 timmar. I realiteten kanske det går att, med ett jobb som ska skötas, träna 1-1,5 timme om dagen vilket betyder att skulle ta bortåt 30 år att komma upp i 10000 timmar.
De 10000 timmarna är snarare ett sätt att se på själva ambitionsnivån. Det handlar om att målmedvetet och långsiktigt jobba med "the fundamentals" och att det helt enkelt tar extremt lång tid att bli riktigt bra på något. Siktar man på stjärnorna når man trädtopparna.
Beträffande träningen i slutet av förra veckan blev det i lördags ytterligare ett intensivt entimmespass med fem 10-minutersinstervaller.
Träningstid: 60 minuter
Summa träningstid: 72 timmar och 25 minuter
Vissa veckor har det känts som att utvecklingskurvan är brant och andra gånger har det snarare känts som jag står still eller till och med gått bakåt. Det är framförallt mentalt väldigt ansträngande att försöka träna så mycket som jag vill. Självklart är det en omöjlig uppgift att träna i 10000 timmar. Ett helt år, 24 timmar om dagen i 365 dagar är 8760 timmar. I realiteten kanske det går att, med ett jobb som ska skötas, träna 1-1,5 timme om dagen vilket betyder att skulle ta bortåt 30 år att komma upp i 10000 timmar.
De 10000 timmarna är snarare ett sätt att se på själva ambitionsnivån. Det handlar om att målmedvetet och långsiktigt jobba med "the fundamentals" och att det helt enkelt tar extremt lång tid att bli riktigt bra på något. Siktar man på stjärnorna når man trädtopparna.
Beträffande träningen i slutet av förra veckan blev det i lördags ytterligare ett intensivt entimmespass med fem 10-minutersinstervaller.
Träningstid: 60 minuter
Summa träningstid: 72 timmar och 25 minuter
torsdag 21 augusti 2014
2014-08-21
Kvällens pass blev riktigt lyckat.
Jag tränar ofta i 10-minuters intervaller med 1 minuts rephoppning mellan varje intervall.
Basket handlar extremt mycket om att ha snabba fötter och från låg position kunna göra attacker där farten går från noll till max på en eller ett par steg. Detta kräver starka ben och starka fotleder något som hopprepet är perfekt för. Vill du/ni ha lite basketrephoppningsinspiration? Titta på det här klippet med Ganon Baker, en av mina favoriter bland de Internetbaserade baskettränarna.
Kvällens pass såg ut såhär:
6 minuter uppvärmning
10 minuter grundläggande bollbehandling
1 minut hopprep
10 minuter attacker mot korgen
1 minut hopprep
10 minuter 100 skott i högt tempo
1 minut hopprep
10 minuter finishing moves
1 minut hopprep
10 minuter passningar (enhands mot vägg)
Träningstid: 60 minuter
Summa träningstid: 71 timmar och 15 minuter
Jag tränar ofta i 10-minuters intervaller med 1 minuts rephoppning mellan varje intervall.
Basket handlar extremt mycket om att ha snabba fötter och från låg position kunna göra attacker där farten går från noll till max på en eller ett par steg. Detta kräver starka ben och starka fotleder något som hopprepet är perfekt för. Vill du/ni ha lite basketrephoppningsinspiration? Titta på det här klippet med Ganon Baker, en av mina favoriter bland de Internetbaserade baskettränarna.
Kvällens pass såg ut såhär:
6 minuter uppvärmning
10 minuter grundläggande bollbehandling
1 minut hopprep
10 minuter attacker mot korgen
1 minut hopprep
10 minuter 100 skott i högt tempo
1 minut hopprep
10 minuter finishing moves
1 minut hopprep
10 minuter passningar (enhands mot vägg)
Träningstid: 60 minuter
Summa träningstid: 71 timmar och 15 minuter
200 shots drill
Igår onsdag blev det både segt och sent. Jag har dock lärt mig att även när det är mycket att göra på jobbet försöker jag åtminstone smyga in lite basket. Det rensar tankarna och ger ny energi även om det tröttar ut mig rent fysiskt.
När tiden är knapp har jag upptäckt en övning som ligger helt i linje med min filosofi om att upprepning är all inlärnings motor. En 200-shots drill eller en 500-shots drill är helt enkelt en övning där man i ett sträck mer eller mindre utan uppehåll skjuter ett bestämt antal skott.
Det är viktigt att inte bara messa runt och skjuta slumpmässiga skott utan att verkligen fokusera. Jag brukar satsa på en eller två olika typer av skott och skjuta 10-serier från höger respektive vänster sida.
I detta klippet efter ungefär 1 minut och 20 sekunder ser ni vilken typ av skott jag jobbade med igår: step-back från vingen. Det är ett mycket bra skott för mig. Eftersom jag bara är 181 centimeter lång måste jag vara snabb och skapa mitt eget utrymme för att kunna skjuta.
Skottet innehåller flera moment som är bra att träna på för mig:
När tiden är knapp har jag upptäckt en övning som ligger helt i linje med min filosofi om att upprepning är all inlärnings motor. En 200-shots drill eller en 500-shots drill är helt enkelt en övning där man i ett sträck mer eller mindre utan uppehåll skjuter ett bestämt antal skott.
Det är viktigt att inte bara messa runt och skjuta slumpmässiga skott utan att verkligen fokusera. Jag brukar satsa på en eller två olika typer av skott och skjuta 10-serier från höger respektive vänster sida.
I detta klippet efter ungefär 1 minut och 20 sekunder ser ni vilken typ av skott jag jobbade med igår: step-back från vingen. Det är ett mycket bra skott för mig. Eftersom jag bara är 181 centimeter lång måste jag vara snabb och skapa mitt eget utrymme för att kunna skjuta.
Skottet innehåller flera moment som är bra att träna på för mig:
- Att finta åt motsatta sidan och gå åt andra hållet
- Att få till ett långt steg och hålla bollen lågt
- Att skjuta ifrån ordentligt så att jag får ett stort utrymme för att få iväg skottet över försvararen
- Att vrida kroppen så att axlarna är vända mot korgen
Om bara detta funkar borde själva skottet i teorin vara en barnlek :-)
Träningstid: 45 minuter
Summa träningstid: 70 timmar och 15 minuter
Summa träningstid: 70 timmar och 15 minuter
Innan bloggen fanns
Som det står i presentationen ovan så bestämde jag mig under slutet av våren 2014 för att förändra mitt sätt att träna baket.
Skälet var att jag hade drabbats av negativa tankar om att jag helt enkelt var en dålig basketspelare. Jag hade ett hjärta som klappade för sporten men med för lite talang och för dålig grundteknik var det helt enkelt inte roligt att spela. Självförtroendet hade fått sig en knäck och jag funderade på vad jag egentligen höll på med. Men jag bröt tankarna och bestämde mig för att det fanns två olika alternativ det ena var att helt enkelt acceptera min situation och antingen sluta spela basket eller att förbli en non-contributing player som kunde larva runt på planen. Det andra var att faktiskt satsa lite och börja träna systematiskt.
Jag valde som ni vet det senare alternativet. Första dagen med detta nya analytiska träningssätt var den 5 maj. Sedan dess har jag ägnat drygt 70 timmar åt basketträning och 51 kortare styrketräningspass i gymmet.
Målet för i år är att komma upp i 200 timmars basketträning så till det målet är det en bit kvar även om jag har goda förhoppningar om att klara av det.
Summa träningstid: 69 timmar och 30 minuter
Skälet var att jag hade drabbats av negativa tankar om att jag helt enkelt var en dålig basketspelare. Jag hade ett hjärta som klappade för sporten men med för lite talang och för dålig grundteknik var det helt enkelt inte roligt att spela. Självförtroendet hade fått sig en knäck och jag funderade på vad jag egentligen höll på med. Men jag bröt tankarna och bestämde mig för att det fanns två olika alternativ det ena var att helt enkelt acceptera min situation och antingen sluta spela basket eller att förbli en non-contributing player som kunde larva runt på planen. Det andra var att faktiskt satsa lite och börja träna systematiskt.
Jag valde som ni vet det senare alternativet. Första dagen med detta nya analytiska träningssätt var den 5 maj. Sedan dess har jag ägnat drygt 70 timmar åt basketträning och 51 kortare styrketräningspass i gymmet.
Målet för i år är att komma upp i 200 timmars basketträning så till det målet är det en bit kvar även om jag har goda förhoppningar om att klara av det.
Summa träningstid: 69 timmar och 30 minuter
onsdag 20 augusti 2014
Lite om mig själv
En träningsblogg måste ju självklart handla om själva föremålet för träningen dvs. om mig.
Jag är en 35-åring som ursprungligen kommer från Nyköping i Sörmland men som sedan 2009 bor och arbetar i Lund.
Min första kontakt med basketen skedde någon gång i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Jag deltog i en "basketträning". Det var ett par tjejer som hade varit i Storbritannien och som hade testat basket där och ville försöka skapa ett lag i vår handbolls och fotbollsstad. Jag var inte så dålig, jag var helt enkelt värdelös. Det blev bara en träning också.
Nästa gång var ett par år senare och då hade jag börjat med racingpaddling som ju är så långt från basket det egentligen går att komma eftersom det är en individuell sport som utövas på vatten och helt utan bollar. Men vintertid spelade vi faktiskt alltid basket som uppvärmning på våra inomhusträningar och av någon anledning tyckte jag alltid bäst om uppvärmningen...
Några år senare i början av 2000-talet flyttade jag till Stockholm och kom då i kontakt med basketklubben i mitt hjärta Stockholmspolisens IF. Jag började hjälpa till som tränare och började också så smått spela lite med några av de äldre spelarna. Jag utvecklades snabbt till en basketnörd och jag tog alla chanser att spela vissa veckor handlade det om 4 eller till och med 5 tillfällen i veckan.
Sen 2009 flyttade jag till Lund som precis som Nyköping egentligen är en handbollsstad även om det finns ett riktigt bra lag EOS som ligger i basketettan. Jag kom i kontakt med det lag som jag spelar och tränar med nu Lunds basket som framförallt är en entusiastförening eller "semi casual basketball" som vi uttrycker det om oss själva.
Men jag märkte snabbt att jag dels hade blivit äldre och långsammare och att min bakgrund som icke basketspelare gjorde att jag kände att jag inte kunde bidra utan faktiskt var ganska dålig. Det slet på självförtroendet och vid ett par tillfällen lade jag helt av med att spela.
2012 engagerade jag mig även i min tredje basketförening nämligen LUGI-basket (jorå LUGI är inte bara ett handbollslag) en gång i veckan är jag med och coachar ett gäng fantastiska ungar i åldrarna 7-10 år och försöker lära dem spelar som jag älskar.
Det var i samband med att jag började använda nätet för att hitta roliga övningar som jag började fundera på mitt eget basketspelande. Nätet vimlade ju av berättelser om late-bloomers som hade upptäckt sin sport sent och som hade jobbat hårt för att komma någonstans. Så jag satte upp ett antal mål för mig själv:
Jag är en 35-åring som ursprungligen kommer från Nyköping i Sörmland men som sedan 2009 bor och arbetar i Lund.
Min första kontakt med basketen skedde någon gång i slutet av 1980-talet eller början av 1990-talet. Jag deltog i en "basketträning". Det var ett par tjejer som hade varit i Storbritannien och som hade testat basket där och ville försöka skapa ett lag i vår handbolls och fotbollsstad. Jag var inte så dålig, jag var helt enkelt värdelös. Det blev bara en träning också.
Nästa gång var ett par år senare och då hade jag börjat med racingpaddling som ju är så långt från basket det egentligen går att komma eftersom det är en individuell sport som utövas på vatten och helt utan bollar. Men vintertid spelade vi faktiskt alltid basket som uppvärmning på våra inomhusträningar och av någon anledning tyckte jag alltid bäst om uppvärmningen...
Några år senare i början av 2000-talet flyttade jag till Stockholm och kom då i kontakt med basketklubben i mitt hjärta Stockholmspolisens IF. Jag började hjälpa till som tränare och började också så smått spela lite med några av de äldre spelarna. Jag utvecklades snabbt till en basketnörd och jag tog alla chanser att spela vissa veckor handlade det om 4 eller till och med 5 tillfällen i veckan.
Sen 2009 flyttade jag till Lund som precis som Nyköping egentligen är en handbollsstad även om det finns ett riktigt bra lag EOS som ligger i basketettan. Jag kom i kontakt med det lag som jag spelar och tränar med nu Lunds basket som framförallt är en entusiastförening eller "semi casual basketball" som vi uttrycker det om oss själva.
Men jag märkte snabbt att jag dels hade blivit äldre och långsammare och att min bakgrund som icke basketspelare gjorde att jag kände att jag inte kunde bidra utan faktiskt var ganska dålig. Det slet på självförtroendet och vid ett par tillfällen lade jag helt av med att spela.
2012 engagerade jag mig även i min tredje basketförening nämligen LUGI-basket (jorå LUGI är inte bara ett handbollslag) en gång i veckan är jag med och coachar ett gäng fantastiska ungar i åldrarna 7-10 år och försöker lära dem spelar som jag älskar.
Det var i samband med att jag började använda nätet för att hitta roliga övningar som jag började fundera på mitt eget basketspelande. Nätet vimlade ju av berättelser om late-bloomers som hade upptäckt sin sport sent och som hade jobbat hårt för att komma någonstans. Så jag satte upp ett antal mål för mig själv:
- Jag skulle ägna 200 timmar av 2014 åt basketen
- Jag skulle träna systematiskt, självkritiskt fokusera på det ville förbättra och hitta rätt övningar
- Utvärdera mig själv regelbundet varje månad för att förändra träningen för att kunna nå målen
Den här resan har börjat för ett par månader sedan, vart den slutar vet nog ingen allra minst jag själv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)